Nu kommer ett inlägg om amning.
För är det något som upptar ens tid mer än något annat så är det ju just det - amningen.
Ändå. Man hade så extremt dålig koll på detta "som ska komma så naturligt" när man för första gången la dottern vid bröstet.
För första gången ja, det var vid uppvaket efter kejsarsnittet utan en enda barnmorska i sikte. Vår hade nämligen inte tid med oss just då - de första timmarna efter att Selma kom till världen - så jag fick försöka amma efter bästa oerfarna förmåga när Selma sökte sig till bröstet bara nån timma gammal. Alltså ingen skugga över barnmorskorna i allmänhet, de gjorde alla ett fantastiskt jobb. Men just där och då hade en hjälpande hand varit ovärderlig.
Det jag hade velat att någon sa till mig då är att det gör förbannat ONT när man har ett känsligt och ovant bröst som ska ammas på och som aldrig blivit ammat på tidigare. Men att det blir bättre sen. Men innan man kommit dit borde man få tips på hur man ska hantera smärtan och framför allt undvika att få sår på bröstvårtorna. Det är nämligen oerhört lätt att man får sår i början - särskilt när man inte riktigt vet hur barnet ska suga - och det riskerar att bli på "fel" sätt.
En vän rekommendarde mig att ta med så kallade amningsnappar till BB. Tack var dem kunde jag ta mig igenom den första amningstiden trots såren som jag såklart fick. I mitt tycke borde man ju bli informerad om sådanna här skydd direkt.... Efter någon vecka hade såren läkt och jag testade utan skydd. Och ja, nu funkar det ju hur bra som helst att amma!
En annan grej som jag heller inte tycker att man var särskilt tydlig med på vare sig mvc och bb var att det ju faktiskt går att kombinera amning med ersättning om det visar sig att barnet tex inte går upp tillräckligt i vikt, att det gör ont eller att man av någon anledning bara inte vill amma. Jo jag vet att ju mer man ammar ju mer mjölk strömmar det till, men det är inte alltid som att det är så enkelt...
I vårt fall var Selma på gränsen till att ha gått ner för mycket när vi lämnade bb. Därför rekomenderades vi att ge henne lite ersättning på kopp var tredje timma i ett dygn. Anledningen till man ska ge på kopp istället för flaska är att barnet inte ska förlora förmågan att amma. Detta funkade fint och Selma gick upp som hon skulle.
Vi har sedan fortsatt att ge Selma ersättning då och då när det fortfarande har känts som att hon har varit hungrig, trots amning var tredje timma, och det har funkat bra för oss. Dock har vi bytt ut koppen mot flaska och hon har inte förlorat förmågan att ta bröstet för det.
Att amma var tredje timma har helt klart sina nackdelar. Man lider ständigt av sömnbrist och man får noga planera sina eventuella aktiviteter efter amningen. Men så är det bara. Spädbarns magsäckar att så små att de bara kan ta till sig små mängder mat åt gången och därför behöver mat ofta. Men jag ser fram emot den dagen amningen kan bytas ut mot smakportioner och nattsömnen möjligen kan förlängas med någon timma...
Selma, någon timme gammal, på uppvaket på Danderyds sjukhus.
