Skillnad på förvärk och riktig värk
Kategori: Allmänt
De senaste nätterna har jag känt av mensliknande förvärkar. Då har jag hoppats att dessa ska övergå i riktiga värkar. Att de ska vara regelbundna och vara i ungefär en minut.
Men exakt hur de riktiga värkarna ska kännas - hur intensiva de är och hur mycket "starkare" de är jämfört med förvärkarna - är väldigt svårt att läsa sig till har det visat sig.
På vårdguidens hemsida står det till exempel: De värkar du får när förlossningen sätter i gång känns lite annorlunda. De kan till en början komma oregelbundet med flera timmars intervall för att sedan bli mer regelbundna. I början kan värkarna kännas som molande mensvärk eller kramp i ryggen och ner mot ljumskarna, men efterhand blir de mer intensiva.
I dag är det nio dagar över tiden. Och inatt var jag "helt säker" på att få åka in och föda. De molande mensvärkarna kom som på beställning när jag skulle gå och lägga mig. Min bebis verkar vara en riktig nattbebis och rör alltid extra mycket på sig på kvällarna och nätterna. I samband med detta får jag också de mest intenvisa "mensvärkarna".
Men till skillnad från övriga nätter började värkarna nu tillta i styrka och bli mer regelbunda. Allt enligt de få pålitliga beskrivningar som finns för "riktiga värkar". Anders började ta tiden och ja... mellan 4 och 6 minuter tog det innan nästa värk kom. Men eftersom jag hört och läst om att man helst ska försöka vara hemma så länge som möjligt i den här så kallade latensfasen ville jag inte ringa till sjukhuset riktigt än.
Men när det gått ytterligare en timma och värkarna fortfarande kom regelbundet med ungefär ett femminutersintervall ringde jag.
Så klockan två i natt pratade jag med den jourhavande barnmorksan. Först ställde hon en rad kontrollfrågor som om barnet var fixerat (ja), om barnet rörde på sig (ja), om vattnet hade gått (nej), om jag hade något blödning (nej) och sen rådde hon mig att vila, lägga en varm handduk på magen, ta två alvedon och sen höra av mig igen om jag haft regelbunda värkar i typ FEM TIMMAR eftersom förstföderskor "nästan alltid" tar lång tid på sig. Hon rekommenderade också att duscha eller ta ett varmt bad.
Det sista tyckte jag lät som en bra idé och jag hällde upp ett bad till mig själv halv tre på natten...
Jag lyckades sedan slumra till något men väcktes av värkarna igen. Återigen klockade Anders dem och fortfarande var det runt fem minuter mellan värkarna.
Sist jag kollade på klockan sedan var 05.30 och jag tänkte att nu ringer jag snart så att vi får åka in! Men då helt plötsligt måste värkarana ha avvtagit för jag lyckas somna och sedan vakna igen klockan nio...Och då med nästan inga värkar alls. Så typiskt alltså. En hel natt med smärtor som ändå inte lett någonstans.
Givetvis börjar man googla för att se om andra har råkat ut för liknande symptom. Och ja, jag är inte direkt ensam. En sida som poppade upp i sökningen var ett inlägg från Carolina Gynnings blogg. Så här skrev hon i somras när hon trodde att det var dags att föda.
Parallellt med mitt googlande har jag också ringt till Danderyds förlossning för att rådfråga om nattens värkar. Och precis som jag anade var detta inget onormalt men såklart MYCKET frustrerande. Nu ska jag försöka vila ut i fall att kommande natt blir en repris av gårdagens.
I går köpte jag för övrig ett paket med hallonbladste. Enligt myten ska ju detta te kunna få fart på värkningsarbetet. Kanske var det denna kopp som startade nattens terror?
